Kategoriarkiv: Övrigt

Under fliken Husets historia har vi berättat om granngården, stamhemman nr 13, där familjen Lindström började sina anor i vår by. Efter att familjen sålde det hemmanet för ca hundra år sedan har det ägts av en rad olika personer och nu är det till salu igen.

Stamhemman nr 13

På 1990-talet renoverades huset varsamt av ett byggnadsvårdsintresserat par vilket innebär att det har en hel del originaldetaljer bevarade. Nu håller vi tummarna för att de nya ägarna ska vara lika intresserade av byggnadsvård och att bevara husets ursprungliga karaktär. Mer om husets historia hittar du här och annonsen hittar du här.

Får man kalla vad som helst linoljefärg? Det är en fundering som vi diskuterat i veckan. Det hela började med att vi fick slut färg till köket så vi åkte in till museet för att köpa mer, men det visade sig att även de hade slut färg och att det skulle ta några dagar innan de fick in ny. Så för att inte måsta göra uppehåll i målningen så valde vi att köpa vit linoljefärg från Engwall & Claessons vilket går att få tag på hos Flügger så då slapp vi beställa och kunde i alla fall måla de första varven med den färgen innan vi får tag på mer gräddtonad. Det är några år sen vi sist målade med den här linoljefärgen och redan när vi öppnade burken märkte vi att det inte längre är samma färg. För det första så hade färgen inte skiktat sig som oljefärg annars alltid gör, då olja lägger sig längst upp i burken och pigmentet i botten. Faktum var att färgen inte ens behövde röras om… Nästa var att den inte alls var lika dryg som linoljefärg brukar vara. Normalt räcker en liter till ca 16m2, gissningsvis räcker den här till högst 10m2. Sen har man ju alltid känt på lukten att Lasol innehåller tillsatser, och de har knappast minskat med åren. På burken rekommenderar de också att man tvättar penslarna med lacknafta, normalt brukar det ju räcka att tvätta penslarna med såpa när man målar med linoljefärg. Men man kan ju undra då, var går gränsen? När får färgen inte längre kallas för linoljefärg? Räcker det med att bindemedlet är linolja? Spelar det ingen roll om färgen är förstärkt med både det ena och det andra?

Bild från Ovolin

När vi målar använder vi oss nästan alltid av linoljefärg och det har vi gjort i över tio års tid nu. Ibland har vi testat andra produkter som plastfärg och alkydoljefärg, bara för att kunna jämföra och veta vad det är vi ratar men linoljefärgen har alltid gått segrande ur de jämförelserna för oss. Under de år som gått har vi prövat oss fram med lite olika metoder och fabrikat på linoljefärgen. När vi började med linoljefärg använde vi oss av färg från Engwall & Claesson som vi alltid spädde ut med balsamterpentin, olika mycket beroende på vilket varv vi skulle måla.

Vårt fd sommarhus. Allt vita detaljer utvändigt målade vi med bruten vit linoljefärg från Engwall & Claesson.

Efter en tid började vi uppleva att Engwall & Claesson innehöll ganska mycket lösningsmedel så då gick vi så småningom över till färg från Gysinge. I samma veva började vi då istället späda färga med kokt linolja istället för terpentin. Det fungerade precis lika bra men kändes betydligt hälsosammare.

Köket i sommarhuset målades med gullockra linoljefärg från Gysinge.

För ett par år sen blev det möjligt att köpa linoljefärg från Ottossons här i stan och eftersom vi får hem färgen direkt om vi köper den har vi övergått till Ottossons numera. Vi upplever att deras färg har ganska lös konsistens och därför har vi nu helt slutat spä ut färgen. Det fungerar jättebra, vi har inga problem med att färgen blir för tjock eller torkar för långsamt eller något sånt. Att spä ut färg är ett relativt nytt påfund, förr sade målarna om linoljefärgen att den skulle vara så tjock att penseln kunde stå i den… Annat är det idag.

I förrgår gjorde frun i huset ett besök i Bonnstan och tittade på en kammare där man hittat gamla tidningar från 1860 tapetserade på väggarna. En liten bit hade man sparat som frun fotade av men inte läste närmare på just då eftersom det var för mörkt i kammaren. Väl hemkommen lades bilden in i datorn och undersöktes därefter närmare. Döm om vår förvåning när vi upptäcker att det som står på tidningsbiten är en kallelse för att bestämma rågång mellan Frostkåge, Kåge och Ersmark, undertecknat av ingen mindre än Johan Persson Lindström i Frostkåge – dvs den förste Lindströmaren att äga vår gård (alltså våra barns farfars farfars farfar)! Sådana gånger måste man ju nästan tro att det var meningen att denna lilla tidningsbit skulle hitta sig fram till just oss!