Husets mun

Originaldörrarna i vårt hus, fotograferade 1916.

Trots allt planerande man gör inför en stor renovering så händer det ju ibland oförutsedda saker, ibland kan det vara dåliga saker men ibland är det bra saker. Vi hade ju tänkt att vi så småningom skulle skaffa oss en pardörr att sätta in mitt på entréfasaden istället för de två enkeldörrar som nu sitter där (en huvudentré och en groventré). Originaldörrarna finns ju inte kvar, dessa ersattes redan 1939 av en enkeldörr, men på denna bild från 1916 kan man ana hur dörrarna såg ut. Om man tittar noggrannt ser man att de hade ett överljus upptill, en stående spegel, en liggande spegel och en så kallad fiollåda längst ned.

För ett antal år sedan gjordes flera uppmätningar av dörrar runtom i länet, bland dessa uppmätningsritningar finns denna från vår grannby. Den tycks vara väldigt lik vår originaldörr så vår tanke var att låta tillverka en kopia av denna dörr.

Uppmätningsritning av en pardörr i grannbyn.

Alternativt skulle vi kunna köpa en så kallad Västerbottensdörr. Dessa är pardörrar som nytillverkas av en man i en annan grannby. Formen påminner mycket om våra originaldörrar, förutom att speglarna är räfflade vilket är typiskt för 1700-talsdörrar här i länet. Så egentligen har dessa dörrar fel karaktär för att passa in i vår 1870-talsrenovering (det kan låta petigt, vi vet..).

Så kallade Västerbottensdörrar.

Mitt i alla dessa funderingar blir vi så erbjudna av grannarna att köpa deras gamla pardörr. Dessa dörrar ser inte ut som våra originaldörrar men av flera anledningar känns det ändå extra roligt att kunna ta vara på dem; huset de kommer från är byggt av den första generation Lindström som ägde vår gård så de kommer alltså från vår släkt, vi har redan tagit reda på de gamla fönstren från detta hus och det är ju riktiga gamla dörrar och inga nytillverkade kopior. Dörrarna är tyvärr målade med plastfärg och de har svällt en del sedan de togs ur huset men det ska nog gå åtgärda. Och just nu känns det i alla fall bara roligt att ställa sig och arbeta med dem, man får väl försöka hålla fast vid den känslan så länge den varar…

Grannhusets pardörr innan den byttes ut.

Annonser

2 kommentarer

Under Entrén

2 svar till “Husets mun

  1. Att återanvända en gammal dörr är ju lite som man gjorde förr. ”Man tager vad man haver”. Samtidigt som den då inte blir likadant som tidigare naturligtvis. Alltid dessa svår val!! 🙂

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s