Förra veckan hade vi besök av en byggnadsvårdande vän från Dalarna. Vi tog då tillfället i akt att bära ut det gamla golvet som ska in i köket från ladugårdsvinden. Golvet är numrerat men vi har aldrig lagt ut det och kollat att det stämmer men det har vi nu gjort och allt verkar passa ihop. Golvet är numrerat från 2-20 (planka nr 1 saknas, antagligen gick den sönder när man tog upp golvet) och planka 2-4 är något kortare än de andra eftersom de har legat vid spisen.
Golvet ligger nu inne i köket och acklimatiserar sig i väntan på att vi ska få upp de befintliga spånskivorna. Detta har visat sig lättare sagt än gjort eftersom skivorna är spontade, limmade och skruvade. Men vi börjar få in greppet nu så det går bättre och bättre. Medan vi river golvet hinner vi också fundera på hur vi vill göra med golvytan och där är herrn och frun av något skilda meningar. Att golvet inte ska slipas är vi helt eniga om men herrn skulle gärna hyvla bort några mm från ytan för att få bort spikhålen efter en matta som legat på golvet. Frun skulle gärna låta golvet vara som det är. Så nu gäller det att hitta den gyllene medelvägen igen. Efter diverse provytor fick vi tipset från en bekant fiolmakare att sickla golvet, en metod som han använder i arbetet, och detta verkar vara något som vi båda kan känna oss nöjda med. Golvet har fortfarande en traditionell känsla och en handgjord yta samtidigt som man får bort lite ojämnheter. Efter sicklingen kan spikhålen åtgärdas med hjälp av varmt vatten och en pensel, furugolv har nämligen den fina egenskapen att de är självläkande.
Ja, det kräver lite träning att sickla. Jag skulle köpa en jag och gick till K-rauta. Letade runt och hittade ingen så jag gick och frågade en som jobbade där. Jag sa att jag letade efter en sickel. Fick svaret att de inte sålde cyklar.
Kommer att bli ett fint golv det där.